Bosse timrade ett hus till sin livskamrat
 |
| Maine och Bosse Persson framför det 245 kvadratmeter stora timmerhuset, som Bosse byggde för att paret skulle kunna möta ålderdomen tillsammans. |
Många drömmer om att timra en liten stuga. Bosse Persson nöjde sig inte med det. Han byggde ett 245 kvadratmeter stort timmerhus vid Storhäggsjöns strand väster om Umeå. Målet var att skapa ett bättre liv för hustrun Maine.
 |
| Bosse Persson vid Solosågen där han sågade och fräste fram allt timmer till den stora villan. |
 |
| Resultatet av Maine och Bosse Perssons arbete med att rita, såga och fräsa stockarna och slutligen timra ett hus med 245 kvm golvyta. |
 |
| Dasset som Bosse övade sig på. |
Bosse drev under många år en bilverkstad. Han är van att lösa problem och har aldrig tvekat att ta i för att uppnå det han förutsatt sig.
När livskamraten Maine insjuknade i Parkinson riktade han in sig på att lösa problemen som följde av sjukdomen. Ett av dem var familjens villa i två våningar.
– Jag klarade inte längre av att gå i trappor, berättar Maine.
Den bästa lösningen vore att bygga ett nytt hus utan trappor. Bosse hade ärvt en liten gård några kilometer längre bort, med strandtomt och 20 hektar skog. Här skulle han bygga ett hus i ett plan, utformat så att Maine kunde röra sig obehindrat både inne och ute med rollator.
– Vi började skissa på ett litet pensionärshus på 70 kvadratmeter. Ju mer vi funderade och ritade, desto större blev det, minns Maine.
Ett stort rum
1999 var ritningen klar och färdigställd av en byggnadsingenjör. Det hade vuxit till en bottenyta på 245 kvm och bestod i princip av ett gigantiskt rum med köksavdelning och ett sovrum.
– Jag blir också gammal en dag. Här ska vi kunna mötas med var sin rollator, säger Bosse.
Husets yttre form styrdes av några stora stenblock på tomten. Istället för att spränga bort dem, ritades huset för att passa in mellan dem, för att behålla så mycket av områdens ursprungliga karaktär som möjligt.
1999 högg Bosse 400 träd, köpte en Solosåg med elsågaggregat och en av de allra första timmerfräsarna från Logosol. Han hade redan gått en timringskurs och tränade inför storverket genom att bygga ett litet utedass.
Gubben på renovering
Våren 2000 drev han bilverkstaden på sparlåga och ägnade sig i huvudsak åt att såga, fräsa och timra. Det här är en typ av jobb som Bosse normalt gillar, men sommaren 2000 var lite speciell.
– Varken förr eller senare har jag varit med om så mycket regn. Hela sommaren klafsade jag runt i blött sågspån, minns Bosse och sänder en tacksam till vännen Tobbe Fjällström som hjälpte honom med timringen.
Stommen blev klar framåt hösten och kom under tak. Sedan var det dags för en paus för att renovera gubben. Han säger det med lättsam ton, men det var betydligt allvarligare än lite rast och vila. Hjärtat krånglade och han blev inlagd på sjukhuset för ett större ingrepp, installation av en mekanisk hjärtklaff.
För en utomstående är det obegripligt hur han klarade av att såga och fräsa 400 stockar och timra ett så stort hus, i ständigt ösregn och med hjärtfel. Bosse skrattar bort frågan och menar att operationen passade bra i tiden när stommen ändå måste stå och torka under ett år.
Ett unikt hus
Framåt sommaren var han tillbaka på fötterna igen och började så smått bygga vidare på huset. Det stod klart för inflyttning 2003, tre år efter att träden höggs.
Resultatet är ett unikt hus och ett gediget hantverk. Här har inga ansträngningar sparats. Inomhus är det i princip ett enda stort rum. De enda dörrar som finns går till sovrum, toaletter och tvättstuga. I halva huset går innertaket ända upp till nock och burspråken är hela sex till antalet, vart och ett med knutade hörn.
– De vinklade knutarna tog lika lång tid att göra som alla andra knutar på huset, berättar Bosse.
Sedan har han av bara farten fortsatt att renovera och bygga. De tre döttrarna har fått var sin sommarstuga, det har vuxit upp en stor verkstad med såghus på ena sidan och det senaste projektet är bygget av en vägskapa, hopsatt av två begagnade maskiner, för skötseln av den enskilda vägen. För att nämna några exempel.
Men det viktigaste är att hustrun Maine har fått ett mycket bättre liv. Huset fungerar bättre än vad de hoppats och läkarvetenskapen har gjort sådana framsteg att Maine numera har ställt undan rollatorn och kan pyssla i trädgården.
Det specialbyggda huset har istället förvandlats till en försäkring inför ålderdomen.
– Här kan vi bo resten av våra liv, säger Bosse och Maine Persson.
Produktlänkar:
