Två små sågverk skapar hopp i Kongo

Frank-Anders Thoresen och barndomsvännen Willy Itomo har tillsammans skapat en sågverksrörelse i samhället Bondo i norra Kongo. Utrustningen består av två Logosol Big Mill LSG som transporteras ut i djungeln med motorcyklar.

Tanken är att överskottet från sågningen ska återinvesteras i samhället, men redan idag hjälper man till med material för att t ex reparera broar.

I Bondo finns två lastbilar. När någon av dem är hel och vägarna bär, fraktas virket bort från sågplatsen.

Bensinen till motorsågarna fraktas på cyklar genom djungeln.

Sågverken fraktas ut i djungeln på motorcyklar

Det lokala snickeriet i Bondo.

– Jag räknar med att jobba halva året i Kongo och halva året i Norge med att ordna reservdelar och finansiering, säger Frank Anders Thoresen.

Den katolska missionsstationen är en viktig kund.

För tre år sedan ringde telefonen hos Frank-Anders Thoresen i Minnesund norr om Oslo. Det var barndomsvännen Willy Itomo. Samtalet ledde till att Frank-Anders startade sågverk i Kongo.

Frank-Anders växte upp i det som idag är Demokratiska Republiken Kongo. Föräldrarna Lasse och Else-Marit var missionärer i Bondo i landets norra del. Provinsen Bas-Uele är den bortglömda delen av Kongo, långt från orolighetene øst i Kongo, vilket är nästan det enda som rapporteras i Europa.
– Kongo är sju gånger större än Sverige. Från Bondo är det nästan 2000 kilometer till oroligheterna i Sud-Kivu , berättar Lasse.

Kontakt via mobiltelefon
Bondo är också bortglömt när det gäller kommunikationer och annan infrastruktur. Det går bara att nå området snabbt genom att hyra ett privatflygplan. Alternativet är gå, cykla eller köra motorcykel 535 kilometer från Kisangani genom djungeln.
Men två moderniteter har hitta till Bondo: Mobiltelefon och Internet. När Willy Itomo fick tillgång till mobiltelefon ringde han barndomsvännen i Norge.
– Willy är utbildad agronom och arbetade med ett skogsprojekt i Bondo. Bland annat sågade man virke för hand, berättar Frank-Anders.
Samtalet utmynnade i att Frank-Anders lovade att ansluta sig till projektet och ordna fram modern utrustning. Han utvärderade olika metoder och kom fram till att det enda rimliga är att såga träden på plats ute i djungeln.
– Det finns inga ordentliga vägar. Att transportera stockarna med lastbil till ett stationärt sågverk kostar för mycket och förstör marken, säger Frank-Anders.
Han kom fram till att bästa alternativet var Logosols sågverk Big Mill LSG. Han beställde två exemplar och annan utrustning som inte finns att köpa i Kongo. Motorsågarna, som är av en stor modell som inte finns i Skandinavien, köptes på plats.

Problemet är reservdelar
Frank-Anders flög till Kongo med 76 kg. Det innebar 26 kg övervikt. Från huvudstaden Kinshasa flög han vidare till Kisangani där Willy och några kamrater väntade med motorcyklar.
– Vi körde 49 timmar under tre dagar för att komma fram till Bondo, med 70 kg bagage på min motorcykel säger Frank-Anders och visar bilder från den vådliga färden som bjöd på omfattande reparationer av trasiga motorcyklar mitt ute i djungeln.
De medhavda sågverken sattes direkt i produktion. Från början användes båda parallellt, men sedan tvingades man ställa av det ena för att plocka reservdelar till motorsågen. Men trots halverad kapacitet är det långt mycket bättre än den tidigare metoden kransågning, som innebär att man lägger stocken över en grop och använder en vanligt handsåg, med en person stående under stocken i gropen. Förr tog det fyra veckar att såga upp en stock, numera är det avklarat på en dag.
– Logosol LSG fungerar utmärkt. Det är tillräckligt litet för att transporteras ut till arbetsplatsen med motorcykel och tillräckligt stort för att klara av grova träd, säger Frank-Anders.

Cyklar med bensin
Det främsta problemet är att få fram reservdelar och bränsle till motorsåg och till den traktor som det lilla företaget äger för att frakta det uppsågade virket. För bränslet finns fungerande transporter. Med cykel från Kisangani. Människor trampar genom djungeln med 120 liter bränsle på varje cykel. Reservdelar är däremot närmast omöjliga att få fram. Det som till sist anländer är oftast fel saker.
Idag har fyra personer sin försörjning av sågverket. De producerar upp till 3 kubikmeter virke om dagen, i huvudsak av träslagen iroko och sapeli, som även kallas mahogny. Virket levereras uteslutande till den lokala marknaden.
Kunder är en katolsk missionsstation, två sjukhus, skolar, ett hem för funktionshindrade och befolkningen i Bondo.
Att exportera är inte att tänka på. Dels blir det för dyrt, dels anser Frank-Anders och Willy att Kongos råvaror i första hand ska komma landet tillgodo.
– Behovet av virke är enormt. Genom att bara arbeta på den lokala och regionala marknaden och använda småskalig teknik, kan vi avverka på ett ansvarsfullt sätt som inte skadar naturen, säger Frank-Anders.
Staden Bondo har ca 20 000 invånare och i territoriet bor runt 200 000 människor.
Projektet har till en början finansierats av Frank-Anders och hans föräldrar. Under uppbyggnadsskedet behövs sponsorer för att bygga upp en väl fungerande produktion. Målet är att sågverket ska vara självfinansierande och gå med vinst, som kan återinvesteras i Bondo. Frank-Anders planerar att arbeta sex månader om året i Kongo.
Mer information om projektet finns på hemsidan, www.nuis.no/sagbruketibondo.html.

Produktlänkar:

Logosol Big Mill System...