Vad gör en ryss när 63:an försvunnit?
 |
| Andrej och Vera Akimov skapar familjen ett hem med hjälp av sin Solosåg. Men hittills har allt virke gått åt till igelkottsburar. |
Andrej och Vera Akimov bor i Volkhov 12 mil nordost om Sankt Petersburg. Hon är lärare och han asfaltläggare. De har själva byggt ett hus i ett sommarstugeområde utanför staden, av virke som de köpt från lokala sågverk.
– Förr fanns fyra 63:or i det här området. Alla är borta idag, berättar Andrej.
63:an är smeknamnet på ett ramsågverk som tillverkades på 1950-talet. Det är motsvarigheten till svenska sågbänkar, som förr fanns i varje by. De svenska bysågarna är nästan alla borta och nu sker samma sak i Ryssland.
Sågar för igelkottar
Utan sågverk i trakten fick familjen Akimov problem att fortsätta bygga på sitt hus. Vera kom på lösningen när hon deltog i en lärarkonferens i Sankt Petersburg. Hon bläddrade i en tidning och upptäckte en annons för ett litet sågverk, perfekt för familjens behov.
– Priset var rimligt så jag beställde ett, säger Andrej.
I våras levererades en förlängd Solosåg M5 med bensinsågaggregat. Trots att Andrej aldrig sågat, bara sett på när andra gjort det på 63:or, var han snabbt igång. Första projektet blev att bygga ett tak över sågverket. Sedan kom en bekant förbi och köpte resten av virket. Virkets användning är märkligt sett ur svenskt perspektiv. Enligt Andrej är det högsta mode bland välbeställda i Sankt Petersburg att hålla igelkottar som husdjur. Virkesköparen levererar igelkottar och virket använder han för att bygga burar.
Släkten behöver virke
Ännu har det inte blivit något virke över för familjens behov. Det lär dröja innan de kan börja snickra på huset. I samma område bor Andrejs syskon, en bror och två systrar. Alla har de hus som behöver renoveras och Solosågen är en angelägenhet för hela släkten. Under vårt besök hos Andrej gick det mesta av tiden åt för att diskutera hur han skulle få upp produktionen på sitt sågverk. Ett elsågaggregat skulle öka kapaciteten och på samma gång sänka driftskostnaderna. Och kanske skulle det behövas en hyvelmaskin.
En del av kulturen
Den här typen av investeringar var orimliga för en privatperson i Ryssland för bara fem år sedan. Köpkraften stiger snabbt. Än så länge är Solosågen dyr men inte längre oöverkomlig.
Med dagens virkespriser räknar man snabbt hem sågverket, särskilt med lite försäljning vid sidan av det egna behovet.
– Det är bara en tidsfråga innan köpkraften är på samma nivå som i Sverige, säger Valery Garbinko på importföretaget Absolut som är Logosols samarbetspartner.
Enligt honom smälter solosågen in i den ryska kulturen. Här har människor, liksom i Sverige, i århundraden sågat sitt eget virke. Därför har Andrej, Vera och ett växande antal ryssar tagit Solosågen och Logosol till sina hjärtan.